Входят трое убийц : книга для чтения на шведском языке

Frank HELLER


TRE MORDARE INTRUDER

som

DECKARE






КАР О
Санкт-Петербург

УДК 372.8
ББК 81.2 Шве-9
    Х36





     Хеллер, Франк.
Х36 Входят трое убийц / Ф. Хеллер : Книга для чтения на шведском языке. — Санкт-Петербург : КАРО, 2022. — 256 с. — (Deckare).
     ISBN 978-5-9925-1547-3.

         Любители детективного жанра обязательно оценят книгу шведского писателя Франка Хеллера «Входят трое убийц». Написанный по всем канонам классического английского детектива, роман захватывает с первых страниц. Динамичный сюжет не дает читателю скучать и держит в напряжении до финального ответа на главную интригу романа.
         Трое друзей — поэт, историк и банкир, — оказавшись во Франции, втягиваются в расследование загадочного убийства, связанного с богатым аристократическим родом. Все трое идут к разгадке разными путями, дополняя друг друга, но никто из них не ожидает, что расследование приведет их не только к преступнику, но и увлечет вглубь веков, к острову Святой Елены, где задолго до событий, описанных в романе, томился в ссылке поверженный Наполеон.
         Предлагаем вашему вниманию книгу Ф. Хеллера «Входят трое убийц» на языке оригинала.


УДК 372.8
ББК 81.2 Шве-9


ISBN 978-5-9925-1547-3

                             © КАРО, 2022
                             Все права защищены

Mina larda vanner,
K. M. och C. H.
som hjalpte mig att losa det tekniska problemet i denna
berattelse,

tillagnas den tacksamt av
F. H.

                FORSTA KAPITLET




            Morgon i Mentone


I

    Det Ijumma vattnet forsade over en raggig barm och stankte i kaskader over kakelkladda vaggar i vitt och blatt. En icke mindre raggig hand manovrerade duschkranen fram och tillbaka, och under tiden reciterade en malm-klingande stamma tyska verser, fastan med stark brytning:
    »Der Tod, das ist die kuhle Nacht,
    das Leben ist der schwuhle Tag.
    Es dunkelt schon, ich traume... »
    Har tystnade rosten, ty den raggiga handen hade av misstag vridit pa en strale iskallt vatten och i stallet for poesi kom det oartikulerade laten. Nar rosten pa nytt blev horbar, var det for att skandera samma verser i nagot forandrad form:
    »Der Tod, das ist die kuhle Douche,
    das Leben ist das heisse Bad.
    Ich bade mich, ich ... »
    Det kom energiska dunkningar pa badrumsdorren:
    — Tre rekommenderade brev att kvittera for — brev-bararen vantar, s'il vous plai t, monsieur!


5

    — Kvittera sjalv! ropade mannen i badrummet pa norska. — Monsieur vet, att jag inte kan skriva, svarade stamman pa andra sidan dorren, likaledes pa norska.
    Dorren oppnades, en vat hand hamtade in en penna och ett gult hafte och krafsade ned nagra olasliga signatu-rer. Utan att torka sig rev handens agare upp de tre brev-forsandelserna och genomlaste dem med kisande blick. Det forsta var poststamplat i Oslo och lydde:
    »Herr Diktaren Kristian Ebb,
Menton, Frankrike.
    I samrad med forlaget Petre & Peterson i Stockholm samt forlaget Trier & Delbanco i Kopenhamn ha vi uppgjort en plan, som vi tro kommer att intressera Er.
    Ni vet helt sakert, vilken framgang vissa forlag i England och Amerika ha haft med sina sa kallade Crime Club serier — detektivromaner, som utvalts for lasarnas rakning av sarskilt sakkunniga personer, bland vilka man aterfinner manga av dessa landers mest aktade namn. Fran att ha varit en halvt foraktad genre ha detektivromaner blivit stora modet. Alla lasa dem, alla diskutera dem.
    Var avsikt ar att starta en interskandinavisk Crime Club, i vars ledning representanter for alla tre landerna skulle sitta.
    Ni, kare herr Ebb, ar for ogonblicket Norges mest upp-burne skald, vilkens sanger leva pa allas lappar! Men vi veta, att Ni ar en man med manga intressen, och vi ha latit oss berattas, att Ni bland dem raknar sa olikartade ting som astronomi, gastronomi och detektivromaner. Vi hoppas, alltsa att Ni vill gora oss den aran att intrada i var kommitte.

6

    Ni torde samtidigt hora fran vara svenska och danska forbindelser, men vi kunna redan nu meddela Er namnen pa de av dem utsedda kommitteledamoterna. Sverige kom-mer att representeras av docenten Arvid Lutjens och Danmark av bankdirektoren Otto Trepka.
    Med sardeles hogaktning
    Era forbundna Falk,
    Foss och Orneland.»
    De tva andra breven kommo mycket riktigt fran Stockholm och Kopenhamn och innehollo en bekraftelse pa det norska forlagets meddelande.
    Ett vral banade sig vag over skalden Kristian Ebbs lappar:
    — Jasa, det tro de! Lutjens! Som om jag inte kom ihag Tranefossgraven! Trepka! Som om jag hade glomt Napoleon i Ugejournalen! jasa, det tro de!
    Han borjade torka sig med en energi som var nara att rycka haren ur hans barm.
    — Lutjens! Trepka! Det finns granser! Ja, det finns gran-ser! Det tycks de aktade forlagen dar uppe vilja glomma!
    Handduken gick nagot langsammare.
    — Men om det inte varit for Trepkas och Lutjens’ skull hade det varit nagonting annat. Folk tycker det ar simpelt att lasa detektivberattelser. Det ar samma slags manniskor som forr i varlden rynkade pa nasan at les chansons de geste och annu langre tillbaka at fablerna fran Miletus! De-tektivromanen ar den enda verkligt nya genre, var tid har skapat. Den ar ett lika fullgott uttryck for oss som sonetten for renassansen och hjaltedikten for antiken! Reglerna for

7

en detektivberattelse aro lika stranga som for en sonett och mycket strangare an for en hjaltedikt, ty man tolererar inga gudar som stiga ned och ingripa i ratta ogonblicket! Jag skulle onska, att jag sjalv kunde skriva en detektivroman. Men jag kan bara skriva vers ...
    Handduken var fardig med sitt arbete, Ebb kladde sig och oppnade dorren till nasta rum. Hoga fonsterdorrar sto-do oppna mot ett morkblatt hav, bokhyllor gingo vaggarna runt och ett skrivbord mittpa golvet dignade av bocker som hollos samman av tva byster. Den ena forestallde Buddha, den andra Pu-tei, Valbefinnandets gud. Pa ena vaggen hangde en samling huggvapen, sablar, floretter, daggertar och en vagformad malajisk kris. Kristian Ebb grep en florett och borjade gora utfall. Intet i hans hogresta gestalt eller i hans vackra, markerade drag skvallrade om de tva trasiga lungor, som voro orsaken till att han bebodde denna kust. En framling som kommit in i rummet, skulle kunnat taga honom student, nagot sa pojkaktigt lag det over ansiktet under den blonda harluggen. Och dock var det han, som skrivit ett halvt dussin diktsamlingar, som gjort honom till den mest avhallne skalden i ett land, dar man inte blott laser utan rent av koper poesi. Som han sjalv brukade pape-ka framat nattkroken — »detta hus ar kopt for substantiv, moblerat for adjektiv och forrantas med verb och adverb». Runtom det hus, som hade en sa sallsam tillblivelsehistoria, lag en liten tradgard med mimosor och palmer, pelargonior satte djupa fargflackar i gronskan, och pa andra sidan en lag stenmur drog ett djupblatt hav sina aldrig avstannande andedrag — havens hav, Medelhavet.

8

    Nastan utan att han vetat av det hade Ebbs fingrar vri-dit pa en kontakt. Med ens fylldes rummet av en metall-klingande fransk stamma som sade:
    — Allo, allo, allo! Ici Radio Mediterranee! Efterlysning till alla lyssnare i Mentone! Allo, allo! Polisen i Mentone efterlyser ett bortkommet paket, som innehaller gift i yt-terst farlig form — ren nikotin! En droppe nikotin i denna form ar nog for att forgifta ett storre husdjur! Den som finner paketet bedes genast inlamna det till polisen. Pake-tet har forlorats av ett cykelbud fran Pharmacie Polonaise. Omslaget var grabrunt och hade apotekets namn pa en vit etikett. Allo, allo, allo! Ici Radio Mediterranee! Vi upprepa en efterlysning fran polisen i Mentone. Ett paket innehallande ett ytterst farligt gift ...
    Kristian Ebb tystade stamman med en rorelse av fing-ret. Hans bla ogon hade med ens blivit drommande. Ett giftpaket bortslarvat av ett obetanksamt cykelbud! Det ar doden, som sjalvmant bjuder armen at finnaren! Det ar »die kuhle Nacht» som plotsligt sanker sig ned over den heta och stralande dagen! En sorglos person eller kanske en samvetslos person finner paketet, som forlagts av en dum pojke, och tragedien ar pa vag — solskenet mister sin glans, havet upphor att rulla sina hexameterklingan-de vagor mot stranden, de angande blommorna dofta inte mera ...
    — Na, herr Ebb, ska vi tanka pa frukosten?
    Dorren till rummet hade oppnats for en sallsam fo-reteelse, en kvinna pa bortat sextio ar, nastan lika bred som hon var lang. For att ersatta vad hon saknade i den

9

vertikala dimensionen bar hon ett krusigt negerhar, som lyfte sig minst trettio centimeter i den jorden omgivande luftkretsen. Hon hade korallringar i oronen och silkesschal over axlarna. Men om hennes yttre var sallsamt, betydde det intet mot den effekt, hon framkallade, da hon oppna-de munnen. Ty i stallet for mentonnesiska kom det darur den mest smattrande osloitiska, som nagonsin genljudit utanfor kvarteret Gronland i den norska huvudstaden. For manga ar sedan hade Genevieve — sa hette det yviga ha-rets agarinna — lamnat Mentone for att bli tredje koksa pa franska legationen i Oslo, och eftersom norrmannen ha det gemensamt med engelsmannen, att de ogarna lara sig nagot annat sprak an sitt eget, och eftersom Genevieve var en karleksfull natur, hade hon sakta men sakert tvingats att tala norska. Numera gjorde hon det med ett ordval som kunde komma en hardad sjobjorn att blekna. Hennes satt att kalla en fransk sparvagn for trikken, var oefterlikneligt, hennes Fanden hakke mig satte punkt aven for den hetsi-gaste debatt pa Mentones torg.
    — Ja, Genevieve, vad finns det till frukost?
    Genevieve svarade utan tvekan:
    — Agg, havregrot och choklad!
    Skalden Ebb ryckte till, som om hon kastat honom tre oanstandiga ord i ansiktet.
    — Agg, havregrot och ... Hor pa, Genevieve! Jag rakade Vanloo i gar kvall.
    — Honom Vanloo? Da blev det sent, skjonner jeg? Men om Ebb tror, att han far annat an agg, havregrot och chok-lad av den anledningen, misstar han sig!

10